fredag 3 juni 2016

Det kunde vara roligt...

... att få reda på vad jag är för nån.

För någon är jag väl, bland hela Sveriges befolkning. Och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Det är svårt sånt här, presentationer. Man liksom definieras av vad man gick för linje på gymnasiet och vad man arbetade med efter det och vad man har för familj.

Men jag ska nog inte berätta om det.

Jag tror att jag är mer skogsmulle än jag vill erkänna. Jag älskar doften av bränt trä och rökigheten som följer. Känslan av att vandra omkring i skogen i gummistövlar och en för stor fleecetröja. Snabbmakaroner som kokas på stormkök i skogen luktar på ett speciellt sett - och jag älskar det.

Om min mamma skulle dö idag vet jag inte hur jag skulle klara av livet längre. Bokstavligen. Hon är nog inte min bästa vän, men hon är klippan som står orörlig när det stormar som värst. Därav är familjen högst prioriterad hos mig. Under mina år har jag stött på folk som har svårt att hantera det, jag undrar varför...

Jag är en riktig fangirl när det kommer till Tokio Hotel. En del hatar dem och andra älskar dem. Jag kan inte mer än säga att de har varit halva mitt liv sedan 2007. Jag har till och med en tatuering från en av deras låttexter.

Jag fullkomligen hatar politik och jag kunde inte bry mig mindre. Min teori är att om folk brydde sig om sig själva och sket i andra skulle allt vara mycket bättre, låt folk leva sina liv i fred!
Det är då som det kommer, när man säger att man inte bryr sig... "Men allt är politik, man måste bry sig". Det är just det, LÄGG NER FÖR HELVETE!

Jag är en praktisk person, därför gillar jag att laga mat och baka, som varenda en nu för tiden? Jag har nog ärvt det från min mammas sida, jag har en dröm om att en dag vara as bra på digital art.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar