Glassvärdet

Jag har äntligen läst ut Glassvärdet. Det tog mig en vecka ganska exakt.
Det gick snabbt trotts att den inte var bländande bra.

Jag gick in med en liten uns av förhoppning när jag började läsa den här gången. För kanske, bara kanske skulle den vara bättre än första boken. Jag blev nöjd ungefär 100 sidor in i boken. Den började faktiskt ganska bra. Tills de gav sig ut på sitt första uppdrag och allt bara föll samman.

Jag kan inte påstår att boken varken är bra eller dålig, den är bara mäh för mig. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är. Men jag har kommit fram till att författaren tjatar om samma. sak. hela. tiden... och ja, Mare känner sig dålig. Och ja, inga känslor får blandas in med Cal och ja, inga vinster utan offer och ja, Maven ska dö och han är en skitstövel och lögnare... jag tror vi hade det klart för oss redan under de första 100 sidorna, vi kanske inte hade behövt tjata om det i 300 till??

Hur som helst. Jag kan inte heller tycka synd om Mare. Jag vet inte varför heller jag har bara ingen känsla för henne och hon är jobbig!
Jag fattar inte heller varför författaren ska försöka göra något slags triangeldrama med Cal och Kilorn.

Något jag också tycker är väldigt irriterande är att konflikten i den här boken är lite svag. Visst de ska rekrytera folk och de ska fly från Maven men enda gångerna de faktiskt blir attackerade är när de är ute på första eller andra uppdraget. Som läsare tycker jag nog att borde klargjort hotet lite mer. Rekryteringarna går för lätt, boken går för lätt fram, utan konflikter. helt plötsligt har de bara massa folk.

Som sagt, boken var varken bra eller dålig. Översättningen är nog lite dålig också.
Tredje boken "Kings Cage" kommer ut i februari 2017.

Mare Barrows blod är rött - färgen hos vanligt folk - men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en omöjlighet, en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen - vännen - som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag.
Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försökerbesegra.
Kommer hon att krossas under tyngden av de liv som upproret kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

- Adlibris

Läs inlägget om Röd Drottning: http://overlevalivet.blogspot.se/2016/08/rod-drottning.html

Paper Towns

Jag såg att Paper Towns gick på tv en kväll. Jag har velat se den ett tag eftersom jag gillade The Fault In Our Stars (samma författare ni vet).

Jag ska ärligt erkänna att jag inte var superpepp eftersom jag hört att den inte är särskilt upphetsande. Och vet ni vad! Det måste varit den mest värdelösa film jag sett. Inte ens lite småmysig.
Dels gillar jag ju inte (som sagt tidigare) Cara Delevingne, inte för att hon var med särskilt mycket i filmen men ändå. Jag fattar inte den dåliga mystiska känslan de skulle försöka bygga upp. Alla var bara superkonstiga och kalla mig trög men jag fattar verkligen inte syftet med filmen. Vad är konflikten här? Var är klimaxet och vad är handlingen?

Nää, filmen hamnar i papperskorgen...

Fifty Shades Darker - Official Trailer

Trailern till andra fifty filmen har släppts!

Jag är såååååå pepp på den här filmen! Inte för att jag gillar den första filmen eller för att böckerna är bra eller för att någonting är bra med den här serien. Utan för att det är så hysteriskt roligt att ha kul åt den och hur dålig den är.

Men, jag är pepp på upplevelsen, jag är pepp på regissören och produktionen och jag är pepp på hur de förvandlat boken till en "thriller film". Jag är pepp på Stockholm och alla crazy fans som kommer att vara där.
Första filmen var såååå bra producerad! Älskar den för det. Men där slutar nog mina gillanden. (Förutom att Dakota Johnson gör hela filmen, älskar det!)
Sex som man knappt kan kalla BDSM, utan snarare misshandel och övergrepp, Jamie Dornan som bara är stel och obekväm och inte alls gör rollen väl.

Florence Foster Jenkins

Så ännu en biofilm.

Florence Foster Jenkins är verklighetsbaserad och jag ska ärligt säga att jag inte vet mer än det jag fick reda på i filmen, att hon var en dålig operasångerska som prompt ville satts på operan och att hon hade syfilis.

Jag kan säga att jag sett bättre filmer. Inte heller nödvändig att se på bio. Kanske inte heller något att se igen. Småmysig men kanske inget mer. Jag hade nog förväntat mig mer utveckling av det hela och filmen kändes ganska platt ändå. Ganska förutsägbar men lite smårolig på en del ställen.

Trotts detta är jag nöjd med alla skådespelarinsatser. Meryl Streep är aldrig dålig och lika med Hugh Grant, som för övrig blivit riktigt sliten. Det var kul att se Simon Helberg i någon annan roll än en smått vilt fantiserande Howard Wolowiz från The Big Bang Theory.

Finding Dory

Jag fortsätter biosommaren med Hitta Doris!

Jag var skeptisk till en uppföljning på Hitta Nemo. Just bara för att Nemo var så unik när den kom. Mestadels för animeringen.

Jag hade inte heller några större förväntningar på filmen. Men faktum var att den där 1 och 45 timmen gick jäkligt fort.
Bra och mysig. Dem har hittat lite nya koncept och nya roliga skämt och karaktärer.
Givetvis är animeringen inte lika storslagen som den var när Hitta Nemo kom men ändå otroligt välgjord!

Väl värd att se, om inte annat för nostalgins skull.

Lägenhet

Jag har äntligen fått en lägenhet!

Med lite tur lyckades jag hitta en lägenhet. Såå glad över det och jag kan äntligen flytta hemifrån på riktigt den här gången. Inte bara vara på väg ut för att sedan komma tillbaka efter ett halvår eller ett år.

Jag kommer faktiskt att få köpa helt egna möbler och äntligen få känna friheten utan att behöva bry sig om något utom sitt eget.
Jag hade hoppats på en något lite mindre hyra men jag hoppas det blir bra.
Jag har inglasad balkong och nyrenoverat badrum med klinker och kakel. Ett nästan nytapetserat vardagsrum och ett helt nytt sovrum.

Ser verkligen fram emot det här! Flyttlasset går någon gång kring årsskiftet så det är ett tag kvar.

Suicide Squad

Jag var med min ena syster på Suicide Squad.

Jag vill bara börja med att påpeka att jag inte alls var insatt i den här filmen och visste knappt vad den handlade om. Jag hatar dessutom superhjältar. Så att alla skurkar skulle samlas kändes ju sådär och en helt onödig twist på hela rädda-världen-konceptet.

Jag gick in utan förväntningar på den här filmen bl.a. för att den fått dålig kritik. Men jag tänkte att Will Smith och Margot Robbie är ju med så jättedålig behöver den ju inte vara. Det var dels en av anledningarna till att jag ville se den, att hon var med. För Will Smith har vi ju redan sett i diverse rädda-världen/apokalyps-filmer.
Oavsett så är jag nöjd med båda deras insatser och Margot Robbie är sååå bra! Will Smith är mer av den ändå mänskliga typen som ändå har något att leva för.

Joel Kinnaman, ja han var gruppledare för insatsstyrkan. Han var helt okej men ganska blek jämfört med alla skurkarna.
Jared Leto aka Jokern var skitläskig! Så grymt obehaglig. Jag antar att det tyder på bra skådespeleri i mitt fall men har också hört från olika källor att han är skitjobbig och levde sig in för mycket i rollen även utanför kamerorna...
Cara Delevingne, jag har aldrig sett henne i en film men förstått att hon är ganska omtalad. Och jag gillar henne inte. Jag kan inte säga vad det är jag gillare henne inte bara.

I alla fall, om jag ska komma till någon slags slutsats, filmen var okej, ha inga förväntningar på den om inte det enda du förväntar dig är dundrande kulsprutor. För det var vad det var. Inte ens något riktigt rymningsförsök blev det när de väl blev utsläppta. Även om de var rädda att dö.
Lite dåligt djup i filmen alltså och man har dessutom valt att fokusera på Deadshot och Harley Quinn.
Okej film ändå.