Fanfiction...

... är något jag ägnar... humm, ganska stor del av min fritid åt.

Jag blir lika generad varje gång jag berättar det för någon. Så för folk jag inte känner säger jag helt enkelt att jag skriver noveller. Det låter inte lika pinsamt och som om jag fastnade i 14-årsåldern.

För er som inte vet, här kommer en definition:
Fanfiction är ett begrepp för skönlitteratur skapade av amatörer som utspelar sig i redan existerande fiktiva universum, oftast utan upphovsrättsinnehavarens tillstånd.
Vanligt förekommande inom populärkultur och uppkommer ofta bl.a. till populära tv-serier, tecknade serier, filmer, romaner, datorspel och artister.
- Wikipedia-fanfiktion


Så nu när jag har berättat att jag skriver ff (fanfiction/fanfic), vad skriver jag då om?
Tokio Hotel, Tokio Hotel och åter Tokio Hotel. Just nu min livskälla i livet eftersom jag inte har något bättre för mig.

(Därför kommer TH även få en egen kategori så småningom)

Den här blå färgen...

... jag vet inte riktigt om den passar mig eller bloggen.

Jag gillar färg, så det är inte det. Jag vet bara inte om den gör sig till rätta här.
Jag provade rosa, det kändes inte heller riktigt bra. Jag gillar rosa, bara inte den rosa som blev på den... dassrosa, jag vill ha sockervaddsrosa. Jag är inte särskilt sockervaddigt. Det där gullet är inte riktigt jag även om jag tycker det är alldeles fint och fluffigt och lättsamt.

Fangirl...

... är en sjukt mysig bok av Rainbow Rowell, som jag läste för ett par veckor sedan.

Det var en sådan där mysbok som egentligen inte handlar om någonting men som bara är en må-bra-bok. Man behöver såna ibland.
Den här boken är perfekt för regniga dagar eller på stranden, eller bara för att få le lite för sig själv, för det vad man gör när man läser den.
Och jag älskar karaktärerna i den!

Tvillingarna Wren och Cath ska börja på college. Wren är den utåtriktade som vill festa. Cath är mer osäker inför allt det nya. Hon ägnar mycket tid att skriva fanfiction om karaktären Simon Snow. Hennes ambition är att hinna bli klar med sin bok till den stora fanfiction-finalen. Men så träffar hon Levi som inte lämnar henne ifred.
- Baksidestext

Det sägs att hoppet...

... är det sista som lämnar människan.

Men tänk om det biter sig fast i en. Tar tag om själen i en vägrar släppa tills den har krossat dig inifrån? Är det då man slutar hoppas, då hoppet lämnar en? Eller kommer det aldrig att hända?
Om hoppet lämnar en när den har krossat människan inifrån, är det slut då?

Människan har tendenser att hoppas på det hopplösa och omöjliga. Vad är det då som måste hända för att man ska förstå att hoppet inte längre har någon verkan. Det kvittar hur mycket kraft du lägger ner, inget kommer att hända om du hoppas på något hopplöst. Hur gör man för att sluta hoppas?

It does not do to dwell on dreams and forget to live.
-Albus Dumbledore, Harry Potter and the sorcerer's stone